Jag vet att många tycker att det kan vara jobbigt att vara homosexuell och att man blir tittat på snett och att folk kanske pratar bakom ryggen på en. Dessa saker är naturligtvis inte speciellt trevliga, men något som jag upplever som mer vanligt är att folk har ett visst behov att klar göra hur "okej" dom är med att man är homosexuell. Det har hänt mig ett flertal gånger och ibland tycker jag faktiskt att det blir riktigt jobbigt.

När C precis hade flyttat hit och vi var ute på Lotta's krog här i Umeå och drack ett par öl med min familj och hade det allmänt trevligt. På den tiden var vi båda två rökare och på en av våra många rökpauser utanför Lotta's stod vi och kramades och små pussades lite. Vi var inte dom enda som stod ute och rökte, bland annat stod det en kvinna i 40 års åldern i närheten av oss som inte kunde undgå att se att vi kramades och pussades. Så hon frågade om vi var ett par och självklart blev svaret ja. Efter det började hon berätta hur kul hon tyckte att det var för oss och hur gulliga vi var tillsammans och gud vet vad! I säkert 10 minuter höll hon på och till slut blev det svårt att hålla sig för skratt!

En liknande händelse skedde sen sommaren 2009, då satt vi på ute serveringen på TC och drack öl och småpratade lite. Vi hade satt oss bekvämt i en liten soffgrupp som bestod av två tre-sits soffor och ett bord. Efter ett tag började det bli rätt så fullt på uteserveringen och inom kort dök det upp två stycken tjejer och frågade om dom kunde sitta i soffan mitt emot oss. Vi hade ingenting emot det eftersom vi bara använde en soffa och tänkte att vi kunde fortsätta prata relativt ostört ändå.

Efter ca 10 minuter dök det dock upp 1 tjej till och 3 stycken killar som alla var i sällskap med de två tjejerna som slagit sig ner i soffan mitt emot oss. Dom började småprata med oss och det kom fram att dom inte var från stan utan att dom var från Skellefteå. Jag och C är inte speciellt överdrivet blyga av oss när det gäller att kramas och pussas offentligt så det oundvikliga skedde efter ca 15 minuters pratande.

De flesta av dom verkade inte bry sig speciellt mycket utan fortsatte mest att prata med varandra, men en av tjejerna kände sig tvungen att redogöra för oss hur kul hon tyckte att det var för oss och att vi var så himla söta tillsammans och hur lycklig jag var för att C flyttat hit från Storbritannien för att vara med mig. Del hela gick så långt att tjejen av någon konstig anledning gav C ett stort brett armband i silver, naturligtvis inte äkta, utan något billigt skräp från H&M. Efter det blev det hela så pinsamt att vi var tvungen att flytta till ett annat bord!

Jag tycker det är oerhört märkligt att folk måste redogöra för oss att dom tycker att det är okej att vi är ett par och att det är en vardag för dom att möta lesbiska. När folk börjar redogöra för mig att dom tycker att det är okej verkar det snarare som det motsatta. Om dom verkligen var okej så skulle dom inte göra en sån stor grej av det! Om jag hade suttit där med en kille istället för en tjej är det garanterat ingen som skulle ha sagt ett pip om hur glada dom var för våran skull eller hur söta vi är tillsammans.

Jag vill faktiskt inte höra folk berätta hur glada dom är för våran skull och hur kul dom tycker att det är. För det ligger långt i från sanningen och det skapar bara en känsla av att man är annorlunda. Jag vill kunna gå ut och hålla min flickvän i handen utan att få höra några kommentarer, oavsett om dom är positiva eller negativa.