Har precis kommit in efter en promenad med hunden. Vi har varit ute i ca 40 minuter och av dom 40 minuterna har hon varit en ängel i ca 30 minuter. I början av promenaden lyssnade hon inte alls och drog i kopplet och var jävlig. Men efter ett par ordentliga tillsägningar så skötte hon sig superbra!

Med henne är det en ständig kamp om vem som bestämmer, dessutom är hon riktigt envis ibland. Men som tur är så är jag envisare än vad hon är, så i slutändan är det alltid jag som vinner. Dock händer det att jag hinner bli riktigt arg innan hon ger sig.

Satt här om dagen och tänkte tillbaka på hur mycket vi har fått kämpa med henne och det är först nu man kan se resultatet. När hon var liten valp så var jag helt övertygad om att hon var en helveteshund. Aldrig har jag mött en sådan hemsk valp! Hon bet och hoppade och studsade omkring som en gummiboll. Vi visste ju att valpar kunde vara busig men våran var inte bara busig, hon var hemsk!

Det var många dagar som slutade i tårar och om det inte hade varit för att hon skötte sig i perioder så hade vi nog sålt henne. Hon vart galen när vi fick besök och när vi var ute. Hon har slitit sönder ett antal kläder för både mig och C. Hon gjorde utfall när man skulle koppla henne och var väldigt lynnig.

Nu är det som en annan hund. Hon går fot på kommando (för det mesta, vi tränar fortfarande), hon bits aldrig och hon är lugn och fin. Hon blir fortfarande superglad när vi för besök men lugnar ner sig. Hon förstår när man säger åt henne och hon har blivit en superfin hund. Hårt arbete lönar sig verkligen ibland!