Det känns verkligen som att C har varit borta i flera veckor, men i verkligheten har hon inte ens varit borta i en vecka än! Den här veckan har dagarna varit långa och vi har båda två hunnit med att göra en massa saker vilket gör att det känns som att det gått längre tid än vad det har.

Jag längtar tills hon kommer hem och vi får kramas och umgås. Det är verkligen inte samma sak att vara ensam hemma. Visst kan det vara skönt i bland men på det stora hela så är det inte så roligt. Inte ens hunden vill hålla mig sällskap utan hon ligger mest bara och sover. Enda gången jag riktigt ser henne är då vi är på promenad.

Jag har märkt att jag blir riktigt rastlös när jag sitter och ser på film ensam. Är van att sitta och små surra med C och kommentera filmen med henne. Det är inte riktigt samma sak att göra det själv! Jag får svårt att sitta still och känne rmig uttråkad även om jag ser på en bra film.

Ikväll satte jag mig ner för att se på Luftslottet som sprängdes, men jag gav ganska så snabbt upp då jag kände mig uttråkad. Istället surfade jag runt på och läste lite tidningar på nätet och nu har jag krypit ner i sängen och ska kolla på några avsnitt av "Gary Unmarried" innan det är dags för lite sömn.