Jag är sjukt rädd att någon jag älskar ska dö i en bilolycka. Jag är alltid orolig när jag vet att någon är ute och kör och jag inte är med. Har alltid varit rädd för det av någon anledning. Jag kommer ihåg då jag var liten och mamma ibland var och hälsade på sina kompisar medan pappa var hemma. Då låg jag alltid vaken tills mamma kom hem, först då kunde jag slappna av.

Lika dant är det nu, lite mindre med just föräldrarna kanske. Men jag vet att jag alltid var orolig då C var ute och körde innan hon flyttade hit. Jag satt alltid och väntade på att hon skulle skicka ett sms och tala om att hon var framme. Dröjde det längre än vad det skulle göra började jag alltid fundera på om någonting hade hänt.