För tre veckor sedan förlovade jag och C oss. Vi gjorde det uppe i stugan och det var underbart och alldeles perfekt. Vi stod nere på bryggan och tittade ut över vindelälven och det kändes riktigt magiskt. Så nu går jag omkring och är så där äckligt lycklig och tycker att liver är helt underbart. Nog för att jag gjorde det innan också, men nu känns det ännu bättre, hur nu det är möjligt?!

Tänkte först skriva ner hela berättelsen, men beslutade mig för att det är något som jag vill hålla för mig själv. Det har tagit oss ett tag att berätta för alla då mamma och resten av familjen var utomlands då vi förlovade oss och vi inte ville berätta det medan dom var borta.

Berättade det då dom hade kommit hem och sen för pappa och C berättade för sina föräldrar. Sen fanns det inte tid att berätta för några fler då det var våran tur att åka utomlands. Men nu har vi berättat det för allihopa och därför kan jag också berätta det här på bloggen utan att förstöra något för någon!

Vi har inte köpt några ringar än då vi faktiskt inte har hittat några som vi verkligen vill ha. Att vi sedan inte kan bestämma oss för om vi ska ha förlovningsringar i svensk stil eller engelsk gör ju inte saken lättare! För att göra det ännu svårare så har vi inte överdrivet mycket pengar att spendera heller. Men vi håller ögonen öppna och väntar på att rätt ring ska dyka upp!