Filmrecension av Tipping the Velvet
Handling:
Tipping the Velvete är en miniserie i tre delar som utspelar sig i det viktorianska 1890-talets England. I serien får man följa Nan Astley, en ung kvinna som jobbar i sin fars restaurang vid kusten. En kväll på teatern får hon se den mest makalösa framträdandet hon någonsin sett. En kvinna, Kitty Butler, utklädd till man!
De två kvinnorna blir snart vänner och Nan börjar arbeta för Kitty. En dag får hon ett erbjudande om att följa med Kitty till London, ett erbjudande hon inte kan tacka nej till. Nan blir hjälplöst förälskad och lyckan är stor då det visar sig att hennes känslor är besvarade.
Nan tas med på en svindlande resa under sin förälskelse och hon upptäcker både eufori och förvirring. Hon lär sigg mycket om sig själv men också om livet och att allt är inte vad det ser ut att vara.
Tipping the Velvet är en något annorlunda viktorians film som är baserad på en bok av Sarah Waters. Det är en film som visar hur orättvist livet kan vara och hur saker och ting inte alltid är vad de ser ut att vara. En film som både är romantisk och tragisk. Bitvis är den ganska så vulgär men är ändå mycket värd att se.
Trots att filmen är i tre delar och varje del är en timma lång så känns det inte som att den är speciellt lång. Det är ett bra flyt i filmen och det händer mycket under alla tre delarna och har inte den där tråkiga känslan som vissa viktorianska filmer kan ha.
Filmen får: 
