När jag var 15 år så taffsade min mammas föredetta man på mig. Jag kan fortfarande idag komma ihåg precis hur det kändes men samtidigt är det svårt att skriva ner det i ord, men tänkte att jag skulle göra ett försök, mest för min egen skull.

Det hela började egentligen tidigare, jag tror att jag var ungefär 13 år när mamma träffade honom och jag kommer ihåg att första gången jag träffade honom så tyckte jag illa om honom. Han hade inte gjort eller sagt något speciellt, men jag tyckte bara inte om honom. Men jag tänkte inte så mycket på det utan tänkte mest att jag säkert skulle börja gilla honom.

Men tiden gick och dom flyttade ihop och allt blev mer seriöst men fortfarande så tyckte jag inte om honom. Han gick inte att prata med och utan att egentligen säga något så upplevde jag honom som kall och elak. När mamma sedan berättade att dom förlovat sig och skulle gifta sig var det som att någon sparkade mig i magen. Jag tänkte att nu skulle jag aldrig bli av med honom.

Jag berättade aldrig för mamma eller någon annan hur jag kände det utan försökte så gott jag kunde att komma överens med denna man för min mammas skull. Men det hela tog en ful vändning när jag var runt 15 år och han började göra saker som gjorde att jag kände mig oerhört obekväm. Det började som små saker, som att han kom in i datarummet och la sin hand på mitt ben medan han sa något. Typ att min datatid snart var slut eller nåt sånt, aldrig något sexuellt.

Detta hände ganska ofta och jag kände mig fruktansvärt trängd i ett hörn, visste inte vars jag skulle ta vägen eller vad jag skulle göra. Men jag sa aldrig något eftersom jag tyckte att han gjorde egentligen ingenting. Detta fortsatte under en lång tid och han började också med att nypa mig i rumpan när vi kom in genom ytterdörren och tog av oss skorna till exempel.

Mitt obehag växte och jag gjorde allt jag kunde för att inte gå in genom ytterdörren före honom om det var möjligt. Om jag var tvungen att gå in före honom var jag noga med att alltid vända mig så att han inte kunde ta på mig.

Men det som fick bägaren att rinna över för mig var den dagen då jag satt vid en av datorerna och spelade Backpacker. Han kom då in i rummet och ställde sig bakom mig och la händerna på mina axlar. Redan då kände jag ett obehag men fortsatte att spela mitt spel och gjorde ingenting åt saken. Sedan började han att stryka mig över axlarna och hans händer vandrade ner mot mina bröst.

Då kände jag att jag bara ville kräkas och skrika hur mycket jag hatade honom. Men trots det så vågade jag av någon anledning inte säga någonting. Som tur var kom min mamma hem och såg vad han höll på med, så det gick aldrig längre än så.

Jag trodde att när mamma nu sett vad han gjorde att hon skulle kasta ut honom. Inombords kände jag en tacksamhet för att det äntligen skulle vara över. Som ni kanske förstår så bråkade dom en hel del om saken och det hela slutade med att mamma valde att tro på honom när han satt han bara masserade mina axlar, trots att hon sett vad han gjorde.

Jag kunde knappt tro mina öron och jag förstod inte varför han fortfarande var kvar hos oss. Jag blev mer och mer deprimerad och orkade inte med att vara hemma. Jag for så tidigt som möjligt och kom hem så sent som möjligt, allt för att undvika att träffa honom.

Jag började umgås med mindre trevliga människor och började festa varenda helg. Antalet helger jag kom hem helt packad går inte att räkna. Jag skolkade från skolan och rymde till och med hemifrån en vecka. Jag klarade inte av att vara i närheten av honom och plötsligt hade jag förvandlats från en skötsam tonåring till ett problembarn.

Det hela slutade med att mamma inte längre klarade av mig. Det året jag skulle fylla 17 bestämde hon att jag fick flytta till pappa. Jag fick inte längre bo med mina syskon och min mamma. Allt på grund av att hennes man taffsat på mig.

Att flytta till pappa är förmodligen det bästa som hänt mig, men just då kändes det som att världen höll på att gå under. Jag fick självmordstankar och struntade i allt, gjorde bara saker som jag tyckte var roligt. Detta höll på i ett par år tills jag började må bättre och började ta tag i mitt liv.

Under den tiden hann mamma och han även göra slut. Men inte på grund av vad han hade gjort, utan för att han hade träffat någon annan. Jag kunde inte annat än att känna en viss glädje över att dom inte var tillsammans längre. I och med att han inte längre fanns i våra liv kunde jag dessutom börja bygga upp min relation med mamma igen.

Men trots att jag och min mamma idag har en bra relation känner jag mig sårad och en aning bitter över hur hon hanterade situationen. Jag missade många år av mina syskons uppväxt och ibland går det inte att låta bli att fundera på hur det skulle ha varit om mamma inte skickat mig till pappa.

Anledningen till att jag har valt att skriva detta idag är för att igår när vi hälsade på hos mamma berättade hon att hon hade pratad med hennes föredetta mans syster. Och hon hade berättat att när dom var små så hade han taffsat på henne och sin storasyster. Jag vet dessutom att han har taffsat på sin egen dotter som är lika gammal som jag och som dessutom har samma namn som jag.

Hon och jag är idag mycket goda vänner och att vi är vänner är det enda goda som denna äckliga man fört med sig. Mamma berättade dessutom att hans nya frus dotter, som även hon delar namn med mig! Vägrar att vara i närheten av honom och att det har gått så långt att hon har flyttat ut.

Jag kan inte annat än att fundera om samma sak har hänt henne. Jag känner mig äcklad att denna man går runt och lever sitt liv och kanske taffsar på andra flickor. Dessutom känns det som att jag borde ha gjort något mer för att stoppa honom. Men jag var 15 år och visste ingenting, idag vet jag mer och jag önskar att någon sagt åt mig att göra en polisanmälan.