Jag kan knappast förneka att jag ibland är en riktig bitch. Ibland är det som att någon djävul hoppar in i mig och tar över min kropp. Jag blir förblindad av ilskan och det slutar alltid med att jag säger saker som jag inte menar. Detta är självklart en av mina dåliga egenskaper och något som jag helst inte vill erkänna. Men för att kunna kontrollera min inre bitch måste jag i alla fall börja med att erkänna att hon finns!

Jag är också sjukt envis och kan lätt sitta och sura i timmar bara för sakens skull. Efter att ha surat i timmar så kommer jag inte ens ihåg varför jag är sur, men jag vet att jag borde vara det av någon anledning, så därför fortsätter jag. Som ni kan förstå är detta något som gör min flickvän galen! Ett litet bråk som borde vara över på 15 minuter kan ibland sträcka sig så långt som 1-2 timmar här.

Jag försöker lära mig att stänga av min inre bitch och sluta vara så förbannat envis. Det hjälper ingen och det leder bara till sårade känslor och en jobbig dag. Men det är inte alltid det lättaste att stänga av bara så där, dels för att jag måste prata om mina känslor för att ens kunna reda ut det. Att prata om mina känslor är något som jag har jättesvårt för och jag tycker att det är jättejobbigt. Så därför tar löjligt enkla situationer löjligt lång tid att reda ut. Men jag försöker och försöker och det blir bättre och bättre. Så en dag kommer jag kanske att kunna kontrollera min inre bitch något bättre.