Att komma ut ur garderoben är inte alltid det lättaste, för många kan det vara en jobbig situation och ibland tar det lång tid innan man vågar komma ut. Min egen "komma ut berättelse" är inte speciellt intressant men jag tänkte dela med mig av den i alla fall.

Som jag nämnt tidigare har jag inte alltid vetat att jag är homosexuell, utan det hela startade för ca 4 år sedan. För fyra år sedan var jag helt inne i ett online spel som heter Puzzle Pirates, ett rollspel spel där man skapar sin egen karaktär och sedan spelar spel, chattar och umgås med människor världen över. Där i den lilla världen förändrades allt för mig. Jag träffade en tjej från Storbritannien, vi blev kompisar och jag märkte att allt eftersom tiden gick växte mina känslor. Till en början var det inte något jag tänkte speciellt mycket på, tänkte att jag bara tyckte om henne som kompis. Våran vänskap spred sig utanför spelet och ut till det någorlunda verkliga livet där vi chattade på msn och skickade sms. Höjdpunkten på varje dag var att få prata med henne och prata om allt mellan himmel och jord.

Jag fick redan i början av våran relation veta att hon var gay och att hon varit öppen om det sedan hon var tonåring, och inte nog med det så bodde hon dessutom tillsammans med sin dåvarande flickvän. Allt eftersom tiden gick och mina känslor tycktes växa varje dag började jag fundera på om jag kanske inte var kär i henne trots allt, jag gick omkring med den där pirrande känslan i magen och fick ett lyckorus varje gång jag såg att hon var online.

Efter ett tag var jag tvungen att berätta om mina känslor och jag sa helt enkelt som det var, att jag trodde att jag var kär i henne. Att mina känslor dessutom var besvarade gjorde bara saken bättre. Så vi inledde ett online förhållande, det var både spännande och skrämmande. Efter ett par månader började jag få en panik och känna mig instängd, jag började fundera på om jag verkligen var kär i henne eller om det bara var inbillning. Mina tvivel resulterade i att jag stötte bort henne, slutade prata med henne och tillsist lyckades jag få fram att jag trodde att jag inte var kär i henne längre och att jag ville göra slut.

Först inföll sig en enorm lättnad, som om ett stort stenblock lyfts från mina axlar och jag kunde andas lättare igen. Vi slutade prata och umgicks inte längre i spelet om det inte var nödvändigt. Allt eftersom tiden gick började jag må sämre och sämre och kände mig väldigt ledsen över att inte få prata med henne. Det var då som jag insåg att jag fortfarande var kär i henne och att det inte skulle gå över. Jag började smått prata med henne igen för att försöka bygga upp våran relation, efter ett par veckor svalde jag stoltheten och talade om för henne att jag fortfarande var kär i henne.

Till min stora lättnad hade hon fortfarande kvar sina känslor för mig och vi återupptog våran online relation. Men vi visste båda två att vi måste ta det ett steg längre, för att verkligen få reda på vad det var mellan oss. Så hon bokade en resa för att komma och hälsa på mig. Efter mycket krångel med flyg och allt möjligt var hon här hos mig en sen natt den 20 april. Det fanns inga tvivel om våra känslor för varandra och vi hade en underbar vecka tillsammans.

Efter att hon rest hem lämnades jag med en gnagande känsla inombors att jag borde tala om för min mamma att vi är ett par, att jag är kär i en tjej. Känslan gjorde mig illamående och gjorde att jag gick omkring med en ständig panik känsla. För att få ett slut på eländet tog jag tag i saken och ringde upp min mamma för att berätta hur det låg till. Först fick jag inte fram ett ord och det blev ett mycket konstigt telefonsamtal, direkt efter att vi hade lagt på var jag tvungen att ringa upp igen och den gången lyckades jag spotta fram att jag och C var ett par. Jag var förberedd på en tystnad och kände mig yr och illamående, men allt mamma sa var att det hade hon redan listat ut och att så länge jag är lycklig så bryr hon sig inte om vem jag är tillsammans med.

Efter att ha berättat för min mamma hur det låg till kändes allt mycket lättare och jag hade turen att hela min familj har varit väldigt stöttande och förstående. Ingen har sagt ett ont ord och jag vet att det är ingen i min familj som har problem med att jag är homosexuell. För mig var det relativt lätt att komma ut och tack vare att min familj och de flesta av mina vänner har varit väldigt accepterande har det inte varit speciellt jobbigt för mig, jag vet att så är inte fallet för många och det är synd, att ha ett skyddsnät att falla tillbaka på är otroligt viktigt och jag är tacksam över att jag har mitt.

Efter att ha träffat C på riktigt för första gången började en bergochdalbana av känslor och efter mycket krångel, tjaffs och fler besök både hos henne och hos mig så fick vi vårat lyckliga slut. Sedan 2 år tillbaka bor hon i Sverige och jag är lyckligare än jag någonsin varit och det är hennes förtjänst.

Du kan följa min blogg på

Följ min blogg med bloglovin