Idag på lunchen så pratade jag och C om vars vi vill bo någonstanns när vi flyttar och sen gled vi in på hur vi egentligen ska flytta alla saker. Både jag och C känner att det skulle vara superroligt att hyra en skåpbil och köra dit, men det fungerar inte riktigt då vi ska ha med oss hunden också. Så jag tror att det enda alternativet vi har är att anlita en flyttfirma. Vi ska be om lite anbud från några olika flyttfirmor så att vi får en hum om hur mycket det kommer att kosta.

Samtalet gled sedan ganska naturligt in på vad vi egentligen ska ta med oss. Vi är båda ganska så överens att det enda vi ska ta med oss i möbelväg är sängen och eventuellt köksbordet. Resten har vi bestämt oss för att lämna här. Sen så ska ju så klart alla kläder, böcker och filmer med. Jag vill dessutom ta med större delen av alla glas, tallrikar, skålar och dylikt som finns i köket. C håller inte riktigt med mig utan tycker att det kan vi lämna här.

Jag förstår visserligen logiken med att lämna sådana saker här för att sedan köpa nytt. Men jag tycker det känns tråkigt att behöva lämna sådant som vi antingen har köpt tillsammans eller som jag har fått i present/julklapp eller inflyttningspresent. Alla "mina" saker har ett sentimentalt värde för mig och dom tillhör mitt liv. Om jag nu ska flytta mitt liv till Storbritannien vill jag ha med mig mina saker för att dom är en del av mitt liv.

C menade då på att hon fick lämna saker bakom sig när hon flyttade hit. Vilket naturligtvis stämmer, men det känns inte riktigt som samma sak. C har fortfarande kvar sina saker i huset som hon fortfarande delar med sitt ex. Det finns ingenting som säger att hon inte får tillbaka sina saker, även om C hävdar att jag inte kommer att tillåta att hon får tillbaka dom på grund av att jag kommer att associera dom med hennes ex.

Jag kan väl visserligen inte garanter att jag inte kommer att associera dom med henne, men jag är inte helt oresonlig. Jag tycker att det är en stor skillnad mellan saker som hon delar med sitt ex och som hon vill ha tillbaka och saker som är nyköpa som hennes ex ger till henne.

Jag skiter i om dom delar företag och bara är vänner och inte har några känslor för varandra så tycker jag ändå inte att det finns någon anledning att C ska få julklappar av henne. För två år sedan när vi firade jul hos C's mamma fick C en tröja av exet. Jag blev förbannad och ledsen och jag och C bråkade om saken och det slutade med att C lämnade kvar den hos sin mamma.

För drygt en vecka sedan hittade jag en bok i skåpet som jag inte hade sett tidigare. Den var på engelska och eftersom jag inte sett den förut antog jag att det var C's. Jag frågade därför om hon visste vars den var ifrån för att jag hade aldrig sett den förut. Efter en stunds funderande kom hon i alla fall fram till att det var en present från "någon". Jag bara antar att denna någon är exet eftersom annars skulle hon ha sagt namnet på personen som gav den till henne. Minnet kom sedan tillbaka till mig att C fick ett paket på posten strax före jul. Jag var aldrig med när hon öppnade det och glömde helt bort att hon fått det.

Men nu tycks det ganska klart att paketet var från hennes ex och jag blir så jävla less. Dels blir jag irriterad för att C fått paket från henne och sen blir jag sårad och ledsen för att C tydligt har hållit det en hemlighet. Nog för att jag tror att den enda anledningen till att hon hållit det hemligt är för att hon inte ville att jag skulle bli upprörd. Men att få reda på det 6 måndar senare gör knappast saken bättre!

Är less på att känns att jag ibland delar C med henne. Jag vet naturligtvis att det inte alls är så, men jag vill inte ha personen i mitt liv. Jag har ständigt återkommande mardrömmar där hon är med och den logiska sidan av mig vet att det beror på att jag är svartsjuk och är rädd för att C ska gå tillbaka till henne. Även fast än C försäkrar att så inte är fallet kan jag ändå inte låta bli att känna det så ibland med tanke på hur situationen var då vi träffades...