Glömde i mitt förra inlägg berätta om det något händelsefulla resan till stugan som skedde i fredags. Närmare bestämt så var det faktiskt så att det var fredagen den 13/8!

Efter en ganska så fullspäckad dag hemma som bland annat innehöll besök från B, lunch/middag på Frasses, en tur till bolaget, Willys och Apoteket samt så klart packning! Det är otroligt hur mycket saker man tar med sig när man ska ha med sig mat, kläder till två personer för 5 dagar samt en hund!

Efter en lite trixande fick vi i alla fall in all packning och oss själva i bilen och vi begav oss mot Åmsele! Vi var glada och pratade glatt i bilen och såg fram emot att komma fram till stugan. Ett par mil utanför Vindeln började jag känna att bilen kändes lite konstig, men tänkte inte allt för mycket på det då bilen för det mesta känns lite konstig!

Men den här gången kändes det lite konstigare än vanligt och bilen kändes plötsligt svår kontrollerad. Då jag tidigare under dagen hade haft en gnagande känsla i magen att någonting skulle hände saktade jag ner farten. Känslan i magen framkallad bilder av hur ett av däcken gick sönder och hur vi i full fart körde av vägen. Med detta i tanke kändes det säkrare att köra i något lägre hastighet.

Tur var väl det för i Överrödå känner jag hur någonting blir riktigt fel med bilen och den går inte längre att kontrollera och den gör oroväckande ljud! Körde snabbt in till sidan, det fanns ingen tid att vänta på en P-ruta. Väl avstannad vid vägkanten kliver vi ur och upptäcker att vi har fått punktering på höger bak!

Händig som man är så vet vi båda två hur man byter däck och i bilen finns domkraft, fälgkors, reservdäck och varningstriangel. Började så klart med att sätta ut varningstriangeln då det finns en hel del fartdårar efter vägen. Sen började vi sakta men säkert att byta däck medan bilar susade förbi oss. Allt gick enligt planerna och vi skulle precis sätta på reservdäcket då domkraften till min fasa ger vika!

Känner genast hur panike bubblar i magen och hjälplösheten sätter in. Vad sjuton skulle vi göra nu?! Som tur var hade vi lagt det gamla däcket under bilen, utifall att domkraften skulle ge vika så bilen landade inte direkt på asfalten som tur var. Dessutom kilades reservdäcket fast i hjulhuset och bilen blev stående någorlunda säkert.

Trots vetskapen att bilen inte helt hade ramlat ner stod vi ändå där relativt hjälplösa och visste inte riktigt vad vi skulle hitta på! Då ser vi till vår lättnad ett en bil saktar in och stannar bakom oss och frågar om vi behövde hjälp! Så med lite hjälp av en man och ytterligare en domkraft lyckades vi hissa upp bilen, sätta tillbaka vår domkraft och sedan utan problem sätta fast reservdäcket!

Otroligt tacksamma över att ha fått hjälp fortsatte vi resan mot stugan. Reservdäcket hade inte oväntat nog allt för mycket tryck men då vi inte var allt för långt från Vindeln och en mack kändes det som att det inte var några problem! Väl inne i Vindeln var vi tacksamma över att få se macken men upptäckte sedan att det inte gick att fylla på däcket då det inte fanns något tryck i pumpen!

Halvt förtvivlad och med endast 1,5 kg i lufttryck gör jag en nödsamtal till mamma (som håller på att packa för att åka till Tunisien dagen därpå) och frågar om det finns någon annan mack i Vindeln. Svaret blir nej och vi har inget annat val än att fortsätta till Hällnäs där nästa mack finns.

Så med lågt tryck i däcket och lagomt skadade kör vi långsamt vidare till Hällnäs. För varje grop i marken slår hjärtat snabbare och jag hoppas tyst att vi inte ska få ännu en punktering. Efter 14 km kommer vi äntligen till macken i Hällnäs, bara för att upptäcka att där finns inte ens en luftpump!

Återigen har vi inget val utan fortsätter de 34 km till macken i Åmsele. Sakta men säkert tar vi oss fram och svänger sedan tacksamt in på macken bara för att se att macken har stängt och att dom därmed tagit in båda luftpumparna och kvar finns endast en cykelpump! Lagomt uppgivna inser vi då att vi allt vacker för fortsätta de 12 kilometrarna till stugan och sedan åka tillbaka till macken dagen därpå.

Jag tror aldrig att jag varit så tacksam över att fara framme i stugan förrut och när vi följande dag körde in till Åmsele och kunde pumpa däcken var lättnaden större än jag trott. Nästa gång det är fredagen den trettonde tänker jag inte sätta mig i bilen och köra utanför stan!