Imorgon firar jag och C 3 år tillsammans. På ett sätt känns det som att vi har varit tillsammans mycket längre än så, men samtidigt känns det också som att det var igår vi träffades. För tre år sedan gjorde sig C redo för att sätta sig på flyget på Arlanda för att komma hit till Umeå.

Jag själv var sjukt nervös och visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Jag hade lyckats övertala en kompis att följa med mig till flygplatsen, mest för att jag skulle ha någon att prata med. Väl på flygplatsen fick vi dock ganska snabbt reda på att flyget blivit försenat. Det kändes ungefär som att få en spark rakt i magen, jag satt där och väntade på att C's plan skulle landa, men i själva verket hade flyget inte ens lämnat Arlanda!

Vi bestämde oss att vänta på flygplatsen för mer information men fick ganska snabbt informationen att alla passagerare skulle skickas med buss då det var något fel på planet. Det kändes sjukt overkligt att det jag väntat på så länge inte skulle ske än. Så jag for hem och väntade på mer information.

Medan jag satt hemma och väntade fick C själv vänta på information vad som skulle hända. Hon förstod inte mycket av det som pågick runt omkring henne och dessvärre fungerade inte hennes mobiltelefon av någon anledning. Hon hade dock turen och fick låna en telefon och kunde ringa till mig och berätta hur det låg till. Det blev ett kort samtal och det enda jag kunde göra var att vänta.

Ovissheten om när hon skulle komma var sjukt jobbig och jag satt på nålar större delen av dagen. Eftersom det tar typ 8 timmar att åka buss från Stockholm till Umeå var det en lång väntan och vetskapen om att jag inte kunde kontakta C på något sätt var jobbigt. Dessutom eftersom att C's telefon inte fungerade började hennes mamma bli orolig eftersom hon inte hade hört något.

Detta resulterade i att C's mamma bad C's dåvarande flickvän N att ringa till mig för att höra om jag visste något. Naturligtvis anade N vad som pågick mellan oss och jag kan bara anta att hon inte tyckte att det var ett speciellt roligt samtal att göra. För mig var det det värsta samtalet jag någonsin har haft i mitt liv, känslan jag fick efter att ha talat med N var omöjlig att skaka av sig och jag kunde inte göra annat än att lägga mig i sängen och gråta.

Strax före klockan 03 fick jag ett telefonsamtal av C som talade om att hon nu stod på flygplatsen i Umeå och undrade om jag kunde hämta mig. Nyvaken som jag var slängde jag på mig mjukiskläder och satte mig i bilen och körde de 15 minuterna till flygplatsen. Väl där såg jag redan när jag svängde in vars C stod och hjärtat började dunka som aldrig förr.

Den känslan jag fick när jag för första gången fick krama om C är obeskrivlig, det är utan tvekan den bästa känslan någonsin och allt kändes så rätt. Trots allt tjafs med flyg och förseningar så följde den bästa veckan i mitt liv. Aldrig någonsin hade jag känt mig så lycklig och jag visste utan tvekan att C var den rätta.

Nu 3 år senare är jag ännu mer säker på min sak. Hon är den som betyder mest för mig och det finns ingenting jag inte skulle göra för henne. Varje dag har jag lyxen att vakna upp med henne vid min sida och vetskapen om att det alltid kommer att vara vi två är underbar. Jag längtar efter att spendera mitt liv med henne och att bilda familj med henne.

Så till dig min älskling: Jag älskar dig med allt jag är och lite till. Tack för att du står ut med mig och älskar mig för den jag är.